Om Dyning

Dyning är namnet på vågorna som fortsätter rulla långt efter att stormen bedarrat. Det är också namnet på den här bloggen. Jag skriver om livet efter 30 år i en relation med en narcissist – om åren jag inte såg klart, om barnen, och om den långsamma vägen tillbaka till mig själv.

Jag skriver anonymt. Inte för att dölja något, utan för att kunna skriva ärligt utan att det får följder för dem jag håller av. Du kommer inte att hitta namn, orter eller årtal här som pekar ut min familj. Det är ett medvetet val, och det får texterna att handla om det som är gemensamt snarare än om just mig.

Det här är en memoar och ett sällskap – inte en informationssida och inte en uppgörelse. Jag är ingen expert. Jag delar det jag har levt och det som har hjälpt mig, i den takt jag orkar. Om du känner igen dig, är du inte ensam, och du behöver inte ha alla svar för att börja läsa.

Om du själv behöver stöd finns det samlat på Stöd och resurser.