Orden jag lärde mig att inte säga

Det tog år innan jag förstod att jag hade slutat säga vissa saker högt. Inte för att jag inte kände dem, utan för att jag lärt mig priset. "Jag tycker annorlunda." "Det där sårade mig." "Jag vill inte." Meningar som borde vara vardagliga blev till risker jag räknade på i förväg.

Man kallar det ibland att gå på äggskal. För mig var det mer som att lära sig ett nytt språk där hälften av orden var förbjudna, och där reglerna ändrades utan att någon berättade det.

Att hitta tillbaka till dem

Det första jag övade på efteråt var att säga nej i små sammanhang. Till en kassör. Till en väninna som föreslog fel kafé. Löjligt små nej, som ingen brydde sig om – utom jag, som märkte att marken inte öppnade sig.